Ekka~

Blä... 
Visst är det kul hur saker blir som man aldrig trodde att det skulle? Visst är det kul hur ens liv kan vända sig så otroligt snabbt? Man var på toppen men sen faller man och faller och faller mot inget slut. Man faller djupare och djupare. Tills ingen kan rädda dig? Eller våga komma ner i hålet för att hjälpa dig upp? Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre... Jag vill ha dig, jag vill vara med dig.. Men det går inte längre, inte utan att det ska göra så jävla ont... Miljoner knivar sakta sticker hål i mig och mitt hjärta tills jag är dränkt i blod. Vem vill ha ett freak som mig? Tankarna som dyker upp i mitt huvud, dom stunder vi var med varandra, är inget mer än ett minne. Inget mer... Mina tårar rinner som floden ner för en klippa, inget slut. Dagen jag först mötte dig, var jag för feg att prata med dig. Det tog mer än ett halv år innan jag vågade prata med dig... Dom stunderna... Är... Bara minnen.... I dag, ser jag din rygg. Jag försöker nå dig, men du går längre och längre bort från mig... Vad är det jag har gjort fel? Eller duger jag helt enkelt inte...? Vad är det för fel på mig...?